Kineser är kannibaler.

Kort inlägg idag. Så alla ni som inte kan koncentrera er mer än 200 ord blir glada. Och känsliga läsare varnas, vissa kan ta illa vid av det här. Och se till att äta innan ni fortsätter läsa. Och kom ihåg, dont shoot the messenger.

Fransk lärare visar kinesisk kultur. Men vad håller han i handen?

Idag hade min historialärare med sig lite olika föremål från Kina för att demonstrera hur sjuka kineser är. Det började lätt med poesi på bambu och ett sköldpaddskal. Sen tog han fram diverse delikatesser såsom jätteflugor, ormar, hästpenisar och ödlor. Trots att jag är ganska härdad av sjuka kinesiska specialiteter, och hört rykten om det här, höll jag på att spy när han visade "la grande finale". Spänn fast säkerhetsbältena. Håll i er. För det blir inte värre än så här. Nämligen: ett foster. Ett människofoster. Torkat. Till för att ätas. Mer detaljer än så tror jag inte behövs. Jag fick i alla fall det bekräftat, kineser äter allt. Verkligen allt.

Nojja

Idag har jag varit och handlat lite utrustning "in case of emergency". Man vet aldrig, kommer det in en våldtäktsman gäller det att kunna fly fort som attan. Eller typ om Kadaffi drar iväg en atombomb över medelhavet, då gäller det att kunna rädda det som räddas kan. Visst, det låter lite löjligt, men vi bor trots allt på femte våningen, utan brandstegar och en klaustrofobiskt smal trappuppgång. Utan hiss. Och jag har dessutom jordbävningen i Kina 2008 i färskt minne som tog över 300.000 kinesers liv.  Då kändes det som att man höll på att svimma när byggnaden svajja till. Och jag höll bokstavligt talat på att skita ner mig dom 30 våningarna ner till marken.

Repet räcker nästan ner ända ner. Dom sista 2 metrarna klarar man genom att kasta ut sängen först.

Kassörskan kolla konstigt på mig när jag köpte 10m rep, en brandvarnare och ett kilo nötfärs. 

Veckans Finans: Obligationer

För att bejaka mitt neurotiska behov av att i alla fall låtsas vara en gnutta miljömedveten tog jag tunnelbanan senaste gången jag skulle på möte och hamnade då bakom två snillen som spekulerade om riksbankens senaste räntehöjning. Det briljanta resonemanget gick ungefär som nedan;

”Om man nu skall höja räntorna så kommer ju räntefonder tjäna mer pengar. Jag skall öka bostadslånet och sätta in pengarna i långa räntefonder eller köpa ränteobligationer direkt.”

Läs det en gång till.

Och ännu en gång.

Om du förstår varför det inte är världens mest intelligenta agerande så är det bara att gratulera för då tillhör du antagligen de 22,7 % som i Finansinspektionens rapport svarade rätt på frågan om vad som händer med obligationspriserna om räntan går ner.

I samma undersökning lyckades bara 35,2 % svara rätt på vad 100 kr blir efter två år om du sparar med 10 % ränta – men vi har naturligtvis ingen flummskola i Sverige. Rapporten bjuder på riktigt skrämmande läsning och heter räknefärdighet och finansiell förmåga, du finner den här:

http://finansinspektionen.se/upload/60_Konsument/raknefardighet_finansiell_formaga_110126.pdf

Om man söker argument till att slå sönder teorier om homo economicus (Den ekonomiskt rationella människan) behöver man inte gå längre än ovanstående rapport. Vidare då till vad som faktiskt händer med obligationer när räntan förändras.

En obligation är helt enkelt rättigheten till betalningar över en viss period kopplat till en skuld hos motparten. Dessa kan betalas ut över löptiden (sk kupongränta) eller då obligationen förfaller (noll-kupongare).

Grundansatsen är följande; du köper en obligation som ger 8 % ränta för 1000 kr vilket ger en avkastning på 80 kr om året. Frågan är vem som skulle vilja köpa obligationen av dig för 1000 kr om marknadsräntan stiger till 10 %? Marknadspriset på obligationen skulle behöva sjunka till ett pris där 80 kr motsvarar en ränta på 10 %, vilket i det här exemplet blir 800 kr.

Exemplet är kraftigt förenklat men det är oftast den typen av tillgångar som långa räntefonder sitter på. Ytterligare påverkan på värdet kommer av hur obligationen är strukturerad. Den som är intresserad av att grotta ner sig djupare i obligationer läser lämpligt vidare på konvexitet, volatilitet och duration kontra kupongstruktur.

Om vi inte vill gräva ner oss i formler och excelkalkyler men ändå vill fundera på huruvida vi vill fördela en del av våra tillgångar i obligationer kan man förenklat utvärdera obligationer på samma sätt som andra avkastningsgenerande tillgångar, dvs. avkastningen inkluderat en riskpremie jämfört med ”riskfria” placeringar. Ponera att vi funderar på att köpa en obligation för Företag AB vilket i praktiken innebär att vi lånar ut principalen till bolaget. För att låna ut så vill vi ta en ränta som motsvarar riskfri ränta + riskpremie. Riskpremien utgörs av den premie vi kräver för att ta på oss den ökade risken för att låna ut till ett bolag istället för en riskfri entitet, ex svenska staten. Säg att staten lånar för en ränta på 2 %, vi kräver då 6 % totalt för den ökade risken som det innebär att låna ut till ett företag istället vilket innebär att riskpremien uppgår till 4 %.

Vad är då skillnaden mellan att köpa obligationer och aktier i ett företag?
Svaret är risk! Du har som obligationsinnehavare företräde framför aktieägarna till tillgångarna om någonting skulle hända, ex att bolaget skulle hamna på obestånd. Du har däremot inte samma residualrättigheter, dvs. om bolaget börjar gå väldigt bra och tjäna en massa pengar så får du fortfarande inte mer än dina ursprungliga procentenheter i ränta. Obligationer är ett instrument som man lämpligen nyttjar när man vill sänka risken i sin portfölj jämfört med ren aktieexponering. Eftersom vi i vår jakt på ekonomiskt oberoende söker avkastningsgenererande tillgångar är en portfölj som omfattar obligationer nästan ett måste! Ett konstant ränteflöde ger oss istället möjlighet att slappna av när man njuter av sina vardagsaktiviteter, oavsett om detta utgörs av Puccinis La Bohème eller fotbollsmatcher i superettan (även om man som ÖIS supporter drabbas av andra stressfaktorer).

Och på den punkten avslutar vi veckans finans och en basala crash course i obligationer.

Må väl,
Anator

Alla avundas Frankrike. Vafan då för egentligen?

Idag var jag och köpte mjölk i affären nedanför lägenheten. I affären plockade jag på mig det jag skulle ha; mjölk, ägg, juice och en baguette. Jag ställer mig i kassan och ska betala. Men kassörskan är upptagen med att prata med en kund som redan har betalt och packat ner sina varor i en påse. Dom pratar på om allt möjligt och eftersom jag är svensk står jag bara där och väntar på min tur. Ganska länge. Hmmm, ska jag säga nåt eller? Har hon ens sett mig? Ska jag harkla mig lite så hon hör? Jag ställer mig lite längre fram och försöker göra mig lite mer synlig. Inget händer. Jag börjar bli lite irriterad och säger lite försiktigt, "excusez-moi?". Hon kollar drygt på mig och säger frågande "Oui"? Jag svarar nervöst "Je voudrais payer, s'il vous plait" som betyder jag skulle vilja betala, tack. Hon kollar på mig som om jag vore helt körd, vilket jag förstår, jag står i kassan i en affär med pengar i handen, ganska självklart att jag vill betala.

Kassörskan börjar långsamt ta hand om mina grejer och säger sen ohörbart och sjukt snabbt: sept euros quatre vingt quinze. Fan hur mycket blir det tänkte jag, bäst att vara på det säkra så jag ger henne en tjugo-sedel. Trots att jag hade typ tio euro i mynt och egentligen visste att det blev typ åtta euro. Efteråt kände jag mig förnedrad och förlöjligad. Vafan, jag skulle sagt till direkt och inte varit så förbannat svensk! Jag skulle betalat med mynt, jag visste ju att jag hade tillräckligt och jag fattade ju nästan vad hon sa! Fan jävla fransoser! Nästa gång ska jag inte vika mig så lätt!

Jag tror att alla som varit i Frankrike någon gång känner igen sig. Inget land i världen har lyckats skapa sig så mycket myter och stereotyper som Frankrike. Arroganta, otrevliga, trendiga, lata, patriotiska, envisa, sexistiska - är bara några av märkningarna som dom grodätande, baskerbärande vinbögarna brukar få. Och ingen pratar engelska i Frankrike, många av dom kan väldigt bra men väljer att inte göra det endast för att dom tycker franska är mycket bättre och finare. Att i Sverige vara osvensk är en komplimang. Ofransk för en Fransos är däremot det värsta man kan vara.

Helt ärligt så blir jag inte klok på det här landet, allt är motsägelsefullt. Dom äter som grisar men är inte feta. Dom dricker som kungar men blir aldrig dyngraka. Dom röker som borstbindare men lever lika länge som svenskar. Dom hatar ny teknik men har ändå världens snabbaste tåg. Dom hatar att jobba men har ändå några av världens största företag. Jag tror helt seriöst att allt är bara är en fasad. Fransmän gör allt för att få utlänningar att känna sig korkade och dumma. Och dom gör det för att hålla intresset och exklusiviteten uppe för att få en att inbilla sig att det är gött. Frankrike är med andra ord ungefär som klubbar på Stureplan. 

Kassörskan tänkte säkert: Haha! Nu ska vi se hur länge den här turisten orkar stå här och vänta på att jag ska prata klart... Sen ska jag säga hur mycket det blev så snabbt jag kan så han knappt fattar... Då kommer han komma tillbaka hit bara för att visa att han egentligen förstod... Hon kunde säkert engelska också.

Gästblogg från Vasaloppet: För känsliga läsare ber jag om ursäkt för språket, men texten kommer från hjärtat.

Det var söndagen den 27/2 2011 väckarklockan ringde kl 04.35. Jag vaknade förvånansvärt pigg och kännde mig faktiskt laddad för att köra nio mil på längdskidor. Hur motbjudande det än känns med mat denna okristliga timme var det bara till att äta en ordentlig frukost, min hjärna upprepade ”Johan du behöver det här”. Efter frukosten var det dags att sätta sig i bilen från Mora mot Sälen, jag brukar inte vara vidare nervös av mig men då kändes något speciellt i magen. Det värsta med bilresan var att den tog drygt en timme och hela den biten skulle jag ta mig på skidor, måste erkänna att självförtroendet fick sig en törn redan då.



Väl framme gick det fort, på med nummerlappen och ut i spåret. De första 300 metrarna började lugnt och sansat rakt fram och inga backar,. Därefter kom den beryktade backen, för de som inte har åkt. För oss som har åkt handlar det inte bara om den första branten. Det är fyra kilometer uppför som lite skön uppvärmning! Till råga på allt tyckte tydligen arrangörerna att det var en bra idé att sätta ut en skylt varje kilometer med angivelse om hur långt det var kvar till Mora, jag hatade dem inte men låt mig kalla dem sadister! Jag skojar inte när jag säger att det redan vid 85-kilometersskylten kändes tungt.



Första stoppet är Smågan, det kom efter ca 10 kilometer och där förtärde jag lite vetebulle och blåbärsoppa somkompletterades med sportdryck. Trots denna förstärkning kände jag mig helt förstörd, från och med nu handlade det om vilja. Under den korta pausen berättade den överdrivet positiva speakern att nästa etapp var lätt ”det är mest dubbelstakning över myrarna”. Med en något undermålig teknikträning, dvs ca 13 kilometer på egen hand,förlitade jag mig mycket på att staka mig igenom loppet så detta lät ju bra. Ganska snart på andra etappen märker jag att mina armar aldrig kommer att hålla för nio mils stakning. Jaja det är väl bara att försöka åka som alla andra då, lättare sagt än gjort. Denna ”lätta etapp”, som det hade uttryckts, höll på att knäcka mig. Vid Mångsbodarna som är andra stoppet på resan hade jag ont i mer eller mindre hela kroppen och jag hade upptäckt att min styrka var i branta backar, både uppför och nerför. När det var plant kändes det som att jag var en liten snabb sportbil, på is! Hur mycket jag än gasade rörde det sig inte framåt. Det var otroligt psykologiskt knäckande att hasa sig fram i spåret, ja hasa eftersom min teknik tillät mig inte att åka, och höra ett svagt swischande ljud som bara kom närmare. Det mest knäckande var när jag vände mig bakåt och såg en pigg tant i 70-årsåldernsom sedan passerade mig med raketfart. Detta hände mig gång på gång. ”Fy fan” var nog den vanligaste tanken i mitt huvud under dagen.



Vid det tredje stoppet Risberg ca 3,5 mil in i loppet kände jag mig helt uppgiven, mamma och pappa stod visserligen där och hejade men tyvärr kunde de inte hjälpa mig vidare mycket. Det moraliska stödet var som en droppe i havet. På närmare 4 timmar hade jag åkt ca 35 kilometer, vilket jävla straff! Detta innebar att det var 55 kilometer kvar. Här var tankarna att ge upp inte långt borta, men inte kunde jag vara en av förlorarna. Normalt när jag springer lopp brukar det gå lätt när hälften är avklarat, det kan jag INTE säga om Vasaloppet, efter 45 kilometer och ca fem timmar i spåret var det enda jag kunde tänka ”fy fan, har jag fem timmar till med den här skiten, jag hatar längdåkning!”. För varje person som åkte förbi mig tänkte jag ”om detta hade varit löpspåret så hade du inte haft en chans”, allt för att mata självförtroendet.



Vid den fjärde kontrollen i Evertsberg hade dryg hälften tillryggalagts och för första gången på fyra timmar tändes en gnista av hopp inom mig, den var inte stor men jag kände att det gick att klara det här. Detta trots att hela kroppen värkte och jag kände att det var alldeles för långt kvar. Efter Evertsberg gick det faktiskt ganska lätt, i alla fall i ca 7 kilometer. Det var nedförsbacke! Resten av loppet fortsatte i samma anda, jag hasade mig fram långsamt, långsamt men fast beslutsam om att gå i mål. Det gjorde jag tillslut, på den mindre smickrande tiden om 10 timmar och 38 minuter. Det var 9 timmar och 38 minuter av ren och skär vilja kombinerat med mycket envishet. Det värsta var att jag inte ens kände mig vidare stolt när jag passerade mållinjen, jag hatar att vara dålig och nu var jag bland de sämsta. Jag har dock kommit över bitterheten något, jag genomförde ändå 9 mil på skidor med teknik som kan jämföras med någon från inre Sahara.

Även såhär några dagar efter loppet så tvekar jag inte när jag sprutar ut mitt hat som jag kände inför dessa oändligt långa mil. De senaste två årens vintrar har gjort att skidförsäljningen har gått i taket, jag säljer gärna mina till någon dum jävel. En del säger att det är en så härlig upplevelse att åka Vasaloppet, det är vacker natur och en folkfest. Jag upplevde aldrig detta härliga. Jag kan tänka mig att det är härligt med längdåkning om man åker ca en mil, på sin höjd, och stannar för att dricka varm choklad på vägen. Inte 9 mil. Utan teknik.



Sammanfattningsvis säger jag som så att den enda jag skulle uppmana till att åka Vasaloppet är min värsta fiende!

/Johan Hemberg

Franska är svårt. Kinesiska är svårare.

Att lära sig franska är inte lätt. Uttalet är sjukt svårt att få till, grammatiken har lika många undantag som regler och fransmännen själva får en inte att känna sig bekväm med att prata. Men jag ska inte klaga för det finns värre språk att lära sig, tro mig.

Som kinesiska till exempel. Jag pratade precis med några polare som bor i Shanghai och försöker lära sig just kinesiska. Lägg märke till att jag skrev, försöker lära sig kinesiska. Eftersom jag själv har läst kinesiska i tre år vet jag hur svårt det är och jag skulle till och med kunna gå så långt som att säga att det är omöjligt att lära sig så bra så man kan kalla sig flytande. Så nästa gång ni hör nån icke-kines säga att dom är flytande i kinesiska, tro inte på dom. För att pigga upp min vänner i Shanghai och alla er andra som har tänkt lära sig kinesiska, här kommer en påminnelse och en förklaring till exakt varför det är så svårt.

Många kineser kan kinesiska.

Först och främst, svårt för vem? 1,3 miljarder kineser verkar ju klara det rätt bra, hur svårt kan det vara egentligen? Kineser kan ju precis som alla andra klottra könsord på toaletten, förstå ett pannkaksrecept och till och med skriva korsord. Trots att det är så konstigt och svårt. Jag menar givetvis svårt för oss icke kineser. Att kinesiska är svårt är världens mest självklara sak, men varför?

1. Tecken är helt stört.
Kinesiska tecken är lika vackra som mystiska. Och precis lika idiotiska om man tänker på det. Tecken kan se ut på alla möjliga och omöjliga sätt (口丫凸凹), vara kombinationer av samma tecken (人, 从，众), och variera kraftigt i svårighet (一 och 龘). Två tecken kan kombineras till ett tecken (木＋几＝机), tre tecken kan kombineras till ett tecken (木＋目＋心＝想), till och med fem tecken kan kombineras till ett tecken (月＋贝＋亡＋口＋凡＝赢). Tecken kan vara på varandra (田＋土＝里), bredvid varandra (力＋口＝加 eller 口＋力＝叻) eller till och med i varandra (门＋马＝闯). Oftast finns det ingen logik alls, eller avgör själv, tycker du själv att måne 月, snäcka 贝, dö 亡, mun 口 och vanlig 凡 tillsammans ska betyda att vinna 赢? Ni förstår poängen, tecken är svårt.

Partille-Jonnys favorittatuering, drake 

2. Det finns för många tecken.
Vanligaste frågan man får när man har läst kinesiska ett tag är: Hur många tecken finns det? Flera tusen? Hur många tecken kan du? Några hundra? Svaret är, ingen riktig vet hur många tecken det finns och ingen normal person som läser kinesiska vet hur många tecken man kan. Språkforskare hävdar att det finns minst 20 000 tecken men kanske så många som 100 000. Och frågan är egentligen ganska konstig. Tänk dig att fråga någon som har läst tyska ett år, hur många tyska ord kan du?, eller, hur många ord finns det i det tyska språket? Det känns lite efterblivet. Vem fan vet hur många ord man kan? Hur många ord kan man på svenska? 2000? 10 000? 50 000? Jag har ingen aning. Samma sak gäller kinesiska. Dock så är inte frågan helt orelevant eftersom ett tecken inte är samma sak som ett ord vilket gör det hela ännu svårare. Ord består oftast av flera tecken och bara för att man kan ett tecken innebär inte det att man kan alla ord som det tecknet är med i. Inte ens om man kan båda tecknen i ett ord är det säkert att man förstår vad det betyder. För att jämföra med svenskan; bara för att du vet orden för gräs och hoppa, innebär inte det att du vet vad gräshoppa betyder. Eller papper och lös, papperslös. Och så är mer eller mindre alla kinesiska ord, här kommer några exempel med tecknet ming (明) som betyder ljus. Tillsammans med tecknet för vit så får vi ordet förstå (明白), tillsammans med tecknet för dag så får vi ordet för imorgon (明天) och tillsammans med tecknet för gummi betyder det gelatin (明胶). Ord som i vissa fall går att gissa sig till med väldigt mycket fantasi men som man oftast helt enkelt måste lära sig.

För att göra det hela lite mer komplicerat så finns det dessutom två uppsättningar kinesiska tecken, traditionella och förenklade. Och med förenklade menas inte enkla, bara relativt enkla jämfört med dom traditionella tecknen. Och vissa säger att man oftast kan se likheten, men det har i alla fall jag svårt för. Ta till exempel tecknet för utan, wu, förenklad version 无, och traditionell version 無. Ser ni likheten? Och jag glömde nästan bort, för att göra det ytterligare lite svårare så finns det ju skrivstil också...

Tecknet för måne

3. Tecken är inte fonetiska.
Anta att en kines studerat svenska ett tag, kan det svenska alfabetet och precis har lärt sig ordet Sverigedemokrat. Kinesen har aldrig förut sett ordet utan bara fått det förklarat muntligt. Utan alltför mycket besvär hade kinesen efter ett tag antagligen lyckats få ihop nåt i stil med sverjedemokrat. Inte helt korrekt stavning men inga bekymmer att förstå.



Anta istället att du själv, som läst kinesiska i några år, hör någon berätta om Ordförande Mao. Nästa dag vill du skriva just det men har aldrig sett tecknen. Hmmmm.... Just det, hur fan går det till? Var börjar man? Är man sjukt skillad och kan flera tusen tecken kan man kanske lista ut några delar av tecknet med hjälp av att delar av tecken ibland kan uttalas på ett liknande sätt. Och även om man ser tecknet så tar det lång tid att lära sig, man måste nöta in det, skriva det rad efter rad, dag ut och dag in för att det förhoppningsvis ska lägga sig på långtidsminnet. Hopplöst. Om ett tecken är en droppe och kinesiska är havet så är det lite som att försöka ösa vattnet hur havet med ett öskar med hål i.

Man behöver inte tre år i Kina för att räkna ut att kineser har ett konstigt språk.

4. Kinesiska är inte besläktat med något annat språk du kan.
Här är en text hämtad ur en fransk bok jag tar mig igenom nu om en amerikansk investmentbank, "La Banque".

La crise qui a commoncé à l'automne 2008 - krasch boursier, recession economique - a propolsé Goldman Sachs, à la une de l'actualité. 

Ok, visst, man fattar inte allt och det är omöjligt att uttala 100% korrekt. Men även någon som aldrig läst franska kan i alla fall lista ut att det rör sig om en finanskris med börskrasch, recession och att någon eller något kallat Goldman Sachs hade något att göra med det. Hyfsat ändå för ett så svårt språk som franska.
Testa en liknande mening på kinesiska. Hur mycket förstår ni av det här? 你明白我的意思吗？中文并不类似于任何其他语言. Klipp in det i Google translate och se vad det betyder här.

6. För att man inte vet vilka tecken som hör ihop.
Kinesiska skrivs oftast från vänster till höger men kan också skrivas höger till vänster eller uppifrån och ner. Dessutom använder man inte mellanrum. Alla tecken skrivs efter varandra och man vet inte vilka tecken som tillsammans bildar ett ord. Tänk dig själv att studera svenska och meningarna såg ut så här: Deomedvetnaspårenärintelikaavsiktligaochdärtillsvårareattråpå. Dethandlaromsajtervibesökt, informationvigooglatochinnehålletidemejlviskickar. Det är inte så lätt att förstå och också väldigt svårt att slå upp ett ord om man vet inte var det börjar och slutar.


7. Man skriver inte som man pratar.
När man kommer in på kinesiska restauranger händer det ibland att polare pekar på skriftrullarna som hänger på väggarna och frågar: Du kan ju kinesiska, vad står det där då? Svaret är, nej, jag har inte en aning om vad det står där för jag fattar ingenting. Kinesiskan man skriver är helt annorlunda från den man pratar. Att prata kinesiska och läsa en dagstidning är två helt olika saker. I skrift använder man andra ord, förkortningar, andra böjningar, andra ord för väldigt viktiga ord som: och, men, med, om osv. Att kunna prata kinesiska och läsa en dagstidning är två helt olika saker. Det kan jämföras med att läsa en engelsk dagstidning och Shakespeare. Jag kan läsa en dagstidning på engelska men jag fattar inte ett skit av exempelvis Hamlet, With a bare bodkin? Who would fardels bear, to grunt and swead under a weary life. Kinesiskan man lär sig räcker oftast bara till att läsa dialoger i böcker skrivna för utlänningar.

8. Samma "ord" betyder olika saker och toner gör det inte lättare.
Skriver man med bokstäver in shi i en kinesisk ordbok så får man upp 140 möjliga tecken. Hur fan funkar det? 140 tecken som alla uttalas shi? Visserligen finns det fyra olika toner men det hjälper ju inte. Några exempel på ord som uttalas shi är: att vara, lejon, sten, våt, situation, klockan, tio, poesi, mästare, mm.mm. Här är en dikt som endast använder tecken som uttalas shi, alltså shi shi shi shi shi shi shi shi shi shi shi shi shi.... ENDAST SHI!

Den lejonätande poeten i stenhålan.
I stenhålan var det en poet som hette Shi, som var beroende av lejon, och hade beslutat sig för att äta tio stycken. Han gick ofta till marknaden för att leta efter lejon. Klockan tio så hade det kommit tio lejon till marknaden. Precis då hade Shi kommit till marknaden. Han såg alla dessa lejon och genom att använda sin pålitliga pilbåge, dödade han allihopa. Han tog med sig alla tio kadavren till sin stenhåla. Stenhålan var fuktig så han sa till sin tjänare att städa den. När den var städad försökte han äta alla tio lejonen. När han åt insåg han att i verkligheten så var alla lejonkadaver gjorda av sten. Försök att förklara den här situationen.

《施氏食獅史》

石室诗士施氏，嗜狮，誓食十狮。

氏时时适市视狮。

十时，适十狮适市。

是时，适施氏适市。

氏视是十狮，恃矢势，使是十狮逝世。

氏拾是十狮尸，适石室。

石室湿，氏使侍拭石室。

石室拭，氏始试食是十狮尸。

食时，始识是十狮，实十石狮尸。

试释是事。

Hur funkar det? Klassisk kinesiska skrivs inte som man pratar det och flera tecken har samma uttal. Av naturliga skäl skulle det bli väldigt mycket missförstånd om man försökte sig på att läsa den här texten över telefon. 

9. Kinesiska är gjort för kineser.
Nu för tiden känns Öst och Väst ganska sammankopplat. Vi läser om Kina varje dag, alla har någon dom känner som är där och jobbar, pluggar eller backpackar, alla prylar vi köper står det Made in China på och till och med bilen dom flesta i Sverige kör är kinesisk. Men så har det inte alltid varit. Kina har bara varit öppet för omvärlden dom senaste 40 åren och det var bara typ 300 år sedan som dom första Européerna började göra affärer med östra Asien. Det jag försöker säga är, att lära sig kinesiska innebär också att man måste lära sig allt som har med Kina att göra. En sak som gör franska så mycket lättare är att trots att man inte kan den franska historien och litteraturen som ett rinnande vatten så vet man ändå vem Napoleon var, man vet vad romarriket var och man kan nämna några antika greker. Vår historia och våra rötter är mer eller mindre samma. Hur många av er kan berätta när Qin-dynastin regerade i Kina? Vem kan säga ett par klassiska kinesiska författare? Vem kan säga namnet på en kinesisk pop-stjärna? Vem kan ens säga namnet på ett kinesiskt företag? (förutom Geely, och säg inte Sony, Samsung, Hyundai, Toyota, Honda, Kia, LG eller Nintendo för dom är alla Japanska eller Koreanska).

Min poäng är att även om man hade en maskin som gjorde att man på 1 sekund pratade flytande kinesiska så skulle man fortfarande ha svårt att kommunicera på grund av dom kulturella skillnaderna. Visserligen är det här precis det som gör det så kul, det är en helt ny värld av kultur, historia och sätt att tänka. 

Till sist, hur svårt är kinesiska? Säg så här, jag studerade kinesiska heltid på universitetsnivå i tre år boendes tillsammans med kineser i Kina. I slutet av min vistelse, handen på hjärtat, så kunde jag nästan läsa en serietidning bekvämt. Det tog mig dagar och höga doser Alvedon för att ta mig igenom en dagstidning. Jämför man det med franska som jag läst i ett och ett halvt år (jag räknar inte med högstadiet) några timmar i veckan utanför Frankrike utan någon som helst kontakt med fransmän, plus lite drygt en månad på franskt universitet, så blir det helt plötsligt väldigt uppenbart. På franska kan jag, visserligen med mycket slit men ändå, förstå böcker om finansiering och korrupta banker. 

För att göra det ytterligare lite tydligare så kan man jämföra med instrument. Kan man spela gitarr är det antagligen inte så svårt att börja spela banjo eller ens bas. Men gitarrkunskaperna hjälper inte så lång väg om man ska försöka lära sig spela Fur Elise på 30-pipig-12-pedals-1700-tals-orgel. Så tänk på det nästa gång ni försöker övertala kommunpolitikerna att det är kinesiska man ska satsa på i klassrummen på högstadiet!

Musikens motsvarighet till kinesiska. 

Bloggar fyller inte en viktig funktion i samhället.

Ursäkta att jag tog lite tid på mig att uppdatera med nya inlägg. Anledningen till uppehållet var att jag började tvivla på nyttan med en blogg. Eller rättare sagt att jag kom på att det är helt fullkomligt jävla värdelöst hjärndött att skriva en blogg. Som tur är tog jag mitt förnuft till fånga och insåg att det faktiskt inte är så, bloggar är ju intelligenta och fyller en funktion i samhället, kolla bara på Kissie till exempel. Läser man hennes blogg kan man se exempel på hur man massakrerar det svenska språket, hur man äter barnmat för att bli anorektiker och varför man ska rösta på Sverigedemokraterna. Jag är stolt över att kunna kalla mig bloggkollega till Kissie.

Suck on this Gudrun Schyman

Idag har jag lagat mat, legat på knä och skurat golv och dessutom köpt blommor. På samma dag har min flickvän fixat tv-boxen och bjudit mig på hockey och öl. Könsrollerna är som bortblåsta. Jävligt 2011 om jag får säga det själv. Och antagligen helt otänkbart för typ 20 år sen. Och va fan ska man rösta på feministiskt initiativ och Gudrun Schyman för när det är så här? Jag tror det är dags för "Killar kan-partiet" snart med typ Peter Forsberg eller nån annan tafatt, snusande, stark man i spetsen så att killar slipper skura golv och sån skit. Laga mat är ju kul men skura golv är skitjobbigt, särskilt när man inte har en mopp och måste använda en trasa. Iofs så vill ju Sverigedemokraterna att vi ska gå tillbaka till 1800-talet så dom kanske redan fyller den platsen.

Hur som helst så lagade jag Boeuf Bourguignon och det blev riktigt gött. Köttgryta med andra ord men om du ska bjuda någon låter det mycket dyrare med Boeuf Bourguignon.

Vingårdar i Bordeaux - Made in China

Som många av er vet så har jag länge varit väldigt intresserad av Asien i allmänhet och Kina i synnerhet. Jag var övertygad redan 2005 om att Kina skulle dominera världen ett par decennier senare. Då sa alla, nej Charles, det kommer ta femtio år innan Kina går om USA, nej Charles, kineser bara kopierar, dom gör inget själva osv. osv. Men vad gör det när dom äger halva världen? Idag känns det som att Kina redan sprungit om oss, i alla fall ikapp oss.

För några dagar sen åkte jag bil genom vindistrikten i västra Frankrike. När man åker genom Bordeaux och läser lite om alla vingårdar blir detta väldigt uppenbart. Kineserna köper fler och fler gårdar och prestigeviner från Frankrike är därmed inte mer franska än en Volvo är svensk. Och detta är bara början, sanna mina ord, Kina har sedan länge en långsiktig plan på att bli masters of the universe. Här är 30-årsplanen som jag har fått den förklarad för mig av folk som är insatta i situationen. I klassisk kommunistanda är allt uppdelat i 10-årsplaner.

Designed by China. Made in France.

2010-2020
Här är vi nu, kineserna bygger sin ekonomi på export. Överskottet i handelsbalansen används till att hålla valutan nere jämfört med andra valutor och därmed blir alla prylar billigare i Kina än på annat håll. Den kinesiska befolkningen är fortfarande relativt fattig, i synnerhet så fort dom åker utomlands eftersom valutan är så svag. Allt är givetvis medveten taktik från myndigheterna. Och det är just det här USA klagar på så mycket just nu.

Hur länge orkar kineser jobbar för 3 kr timman?

2020-2030
När välståndet gått upp så mycket i Kina så att folk inte är beredda att jobba för 3 kr i timman ändrar man sakta men säkert strategi. Man låter valutan flyta fritt och helt plötsligt blir det mycket billigare för kineser att importera och åka utomlands. Eftersom västerländska företag har lärt kineserna att producera alla prylar så startar man egna fabriker i, ur kinesiskt perspektiv, låglöneländer som typ Bangladesh och Vietnam. Idag kostar en Big Mac meny typ 20 yuan i Kina vilket är ungefär lika mycket i kronor. Billigt som fan med andra ord. En kinesisk yuan är idag värd ungefär lika mycket som en krona. Om en Big Mac ska kosta lika mycket i både Sverige och Kina så borde alltså värdet på en yuan gå upp rejält. En yuan borde kosta tre kronor för att det ska vara "rätt". Då kostar en big mac 20 yuan i Kina vilket i svenska kronor blir typ 60 spänn.
Alltså, nu kan kineserna importera skiten som vi i Sverige importerar idag, typ foppatofflor, iPhones och ikeamöbler och fokusera på mer avancerade saker, typ bilar, rymdfärjor, läkemedel osv.

Massproduktion av skyskrapor i Shanghai.

2030- 2040
Kina har lite mer än tre tusen miljarder dollar på kontot. Alltså typ 20 000 000 000 000 kronor. När den kinesiska ekonomin går lite trögt och har svårt att öka mer så kan man alltid börja spendera lite. Kineserna kan alltså spendera några miljarder här och var och bygga nya vägar, sjukhus, skolor, universitet, stridshelikoptrar och attackubåtar. Om man tänker sig att Precis som vi i väst gör just nu, alltså det som kallas stimulanspaket, skillnaden är att vi lånar pengar från Kina för att göra det, kineserna gör det kontant.
För att sätta lite perspektiv på hur mycket pengar tre tusen miljarder dollar är så kan man översätta det i Öresundsbroar. Öresundsbron kostade ca 20 miljarder att bygga vilket innebär att Kina skulle kunna bygga tusen Öresundsbroar. Kina skulle alltså i teorin kunna bygga ihop Skåne med Danmark.

Lägg till det, att Kina har mer än dubbelt så många universitetsstudenter som USA. Dessutom pluggar kinesiska studenter, dom sitter inte framför facebook hela dagarna och skriver värdelösa bloggar.

Sist men inte minst det kanske allra viktigaste. Kineser vet att dom förr i tiden var mäktigast på planeten, i många hundra år dessutom. De senaste 200 åren har bara varit en liten svacka och nu är dom på väg att ta tillbaka sin ursprungliga plats. Det gör en stor skillnad för den nationella moralen.

Vissa säger att vi i EU måste enas för att vi ska kunna matcha Kina. Jag föreslår att vi börjar tänka på att vi i EU måste enas med USA för att kunna matcha Kina. Men även om vi gör det är vi ändå bara lite mer än hälften av Kinas befolkning.

Veckans Finans: Aktier

I förra veckan fick jag en mycket trevlig introduktion av Charles men inkluderat i detta fick jag epitetet Gordon Gekko vilket jag vill opponera mig gentemot á det bestämdaste! Innan jag går vidare med mitt inlägg vill jag säga några väl valda om denne finansvalparnas hjälte. Denna nouveau riche LBO-klippare var en fiktion skapad av Stone för att exponera den kapitalmarknadens dehumaniserande klipparkultur och inte en förebild för framgångsrikt affärsmannaskap!

Michael Douglas som Gordon Gekko

Det var istället en av mina hjältar, Warren Buffett, som sa att ditt rykte är din viktigaste affärstillgång och det tar en livstid att bygga den men bara 15 minuter att förstöra. Att slakta pensionsfonder efter insiderstyrt förvärv är knappast något som bidrar till vare sig ett gott rykte eller en god natts sömn. Jag skulle vara betydligt gladare om studenter på väg in i finansbranschen idoliserade Buffett och andra finansstjärnor/superfilantroper som Julian Robertsson, Peter Lynch, Soros, med mera.

Warren Buffet

Nog om detta!

Förra veckan vidrörde jag, i korta ordalag, hur vi - för att generera avkastning - placerar våra tillgångar i olika tillgångsslag. Förenklat kan man dela in dessa i cash, aktier, obligationer, fastigheter, olika typer av derivat, valutor, råvaror och metaller. Till stora delar är dessa avkastningsgenererande tillgångar (vilka i en låginflations- och lågräntemiljö har en tendens att generera värderingsbubblor men mer om det i ett annat inlägg). Idag tänkte jag diskutera aktier, både ur konceptuellt perspektiv men även ur investmentfilosofiskt.

Det första man skall ha i åtanke när man funderar på att ligga lång i aktier (dvs köpa för att äga under lång tid) är att en aktie är en del av ett faktiskt företag. För vissa låter det ungefär som att säga att himlen är blå, björnar skiter i skogen och att Saudiarabien inte står så högt i kurs hos feminister men med tanke på många marknadsaktörers agerande så är det ett faktum som många lätt glömmer av när man väljer att handla på rykten, tradingvolymer, etc. 


Det är detta som skiljer fundamentalt styrda investeringar från momentum-drivna spekulationer. Att handla på momentum innebär helt enkelt att man agerar på signaler från marknaden och matchningen mellan köpare och säljare. Att priset på en aktie har stigit eller sjunkit enligt en viss formation eller kommit över si-eller-så gränsvärde gör att du som spekulant skall agera på ett visst sätt. Notera speciellt att jag titulerar dessa aktörer som spekulanter då det råder en påtaglig brist på faktiska studier som påvisar att detta är ett långsiktigt hållbart investeringsagerande. Teknisk analys och andra verktyg som momentumhandlare nyttjar må vara hjälpmedel i jakten på lägre anskaffningsvärden men det är knappast ett hållbart långsiktigt investeringskoncept.

Om vi istället undersöker traditionen att investera i företag baserat på fundamenta blir det genast betydligt intressantare. Förutom att det är sunt förnuft – vi skulle ju aldrig någonsin kunna tänka oss att köpa en hel verksamhet utan att undersöka den, så varför skulle vi köpa delar av dem – behöver vi bilda oss en egen uppfattning om vi köper något av värde. Vi skiljer således mellan pris och värde. Det var Oscar Wilde som sa att en cyniker vet priset på allt men inte värdet av något och det är precis detta som vi vill undvika när vi investerar i aktier. Detta för oss direkt in på de två olika filosofierna vilket skiljer fundamentala investerare åt, värde kontra tillväxt.

Oscar Wilde sa en gång "En cyniker vet priset på allt men inte värdet av något".

Tillväxtsfilosofin, eller growth om man nu har anglofila inklinationer, mynnar ut i en jakt på företag vars framtida verksamhet förväntas utvecklas markant i positiv riktning. Som investerare jagar man således bolag vars utveckling förväntas fortsätta i positiv riktning med ökade intäkter, marginaler, resultat osv. Anta exempelvis att ett bolag förväntas dubbla sina resultat de närmsta sju åren. Om man vet detta är det inte så noga om man betalar 15 ggr årets resultat eller 40 ggr för om sju år så vet vi att vi, trots att vi betalat 40 ggr resultatet, har betalat mindre för aktierna än bolaget tjänar varje år. Det finns studier som visar att om du köper de mest snabbväxande bolaget, oavsett till vilken kurs, så överträffar du index med ca 11 procent enheter per år vilket är en fantastisk avkastning. Problemet är att detta de facto kräver förmågan att se in i framtiden och vi behöver inte gå särskilt långt tillbaka i tiden för att identifiera riktigt överskattade bolag vad gäller framtida potential, ex FramFab.



Detta styr oss istället in på fundamentala aktieinvesteringars heliga graal, Prometheus flamma, den stora Arcanum (de vises sten) eller annan lämplig liknelse för er klassiskt utbildade läsare; värdeinvestering. Som värde-investerare är du helt enkelt riktigt fokuserad på vad du betalar för det du köper. Som investerare är det första steget att värde det underliggande faktiska inneboende värdet i det företag du skall förvärva aktier i och om du värderar detta till ett lägre belopp än vad det skulle kosta dig att förvärva aktien är det helt enkelt inte ett lämpligt investeringsalternativ. Jakten på börslistorna går helt enkelt ut på att finna bolag som uppfyller de tre U:na (förlåt engelskan men översättningen är helt enkelt inte lika snygg); unloved, underowned and undervalued. Detta kan tyckas simplistiskt och enkelt men det är också ett rationellt sätt att hantera sitt kapital. Genom att mycket globalt kapital flyttas in i sektorer som anses ”sexiga” gör det att det finns ett säljtryck på andra områden med efterföljande effekt på priserna (tänk alla andra sektorer utom IT under 2000 eller kanske just Apple och Google under 2004) och genom att jaga dessa felprissättningar har du som investerare en möjlighet att köpa bra företag till ett bra pris. Skulle du exempelvis säga nej till att köpa en hundralapp för en femtiolapp?

Apples aktie mellan 2004 och 2007, en femtiolapp blir på två år två hundringar

Googles aktie skjuter i höjden

Hur står sig då värde- med tillväxtinvestering vad gäller avkastning? En New York-baserad forskningsgrupp som heter Bernstein publicerar en jämförelse av årlig avkastning uppnådd mellan fondförvaltare som säger sig följa de olika skolorna. Några generella urval ser du nedan:

Period            Värde        Tillväxt
1969-1979      8,2 %           4,5 %
1969-2004    12,3 %         10,5 %
1980-2004    14,2 %         13,3 %

Jag tycker resultaten talar för sig själv men då jag har en tendens att bli ganska långrandig när jag vidrör områden jag tycker om skall jag strax avsluta detta inlägg. Jag lämnar er med två boktips vilka är ”bibeln” för alla värdeinvesterare, vare sig de heter Buffett eller Tilson, och det är The Intelligent Investor och Security Analysis, båda skrivna av Benjamin Graham.

Må väl,
AvD

Den riktiga Medeltidens Värld

Om fransmännen kunde slänga upp det här för 1000 år sen så borde väl Götene kommun kunna bräcka det idag.
Eller var 100 miljoner kronor inte tillräckligt?

Första dagen på roadtripen tillägnades medeltidens underbara värld. Alltså inte Götene Kommuns kontroversiella projekt för att locka mer turister till Kinnekulle, utan världens, enligt många, bäst bevarade medeltida stad, Carcassonne i Languedoc. Själv är jag ganska trött på allt vad medeltiden heter, jag freakade som många andra på riddare och svärd och stridsyxor och sånt när jag var typ tolv, men avstickaren till staden var ändå mödan värd.

Vi tog in på ett hotell som såg ut typ som värdshuset "The Prancing Pony"som Frodo och dom andra hobbitsarna tar in på i Sagan om Ringen. Hotell Donjon var väldigt charmigt och det visade sig att dom dessutom hade en restaurang rekommenderad av guide michelin i huset bredvid. På kvällen åt vi den lokala specialiteten Cassoulet, en gryta bestående av vita bönor och nästan vad som helst typ korv, fläsk, biff, anka osv osv. Smakade mest som något kusinerna på andra sidan kanalen skulle kunna koka ihop och inget vidare värst imponerande för en region som skryter om att vara kokkonstens högborg. Och inte ens en michelinkrog lyckades med att piffa till den.

Gästblogg: Mer relevant reklam till folket!

Hej på er alla,
Jag har fått de hedersamma uppdraget att gästblogga på Charles de Figards up-and-coming blogg. Jag kommer förhoppningsvis skriva lite då och då, (om Charles tillåter det), när de händer något nämnvärt att skriva om. Mina inlägg kommer främst handla om kommunikation, reklam och markadsföring eftersom de är i den världen jag jobbar och har jobbat med de i snart 7år (vilket är helt sjukt i sig) men kanske någon gång kommer jag skriva om något annat... Typ Arsenal. 

Som mitt första inlägg i denna blogg känns de tvunget att bjuda på något med koppling till franska rivieran. Nämligen världens bästa reklam. Cannes Lions är världens största reklamtävling där branschen själva utnämner den bästa reklamen som gjorts förgående år. Självklart är reklam subjektivt men detta är vad branschen själva tycker. Ska även bjuda på något ifrån Sveriges egna reklamtävling guldägget.

Först ut har vi phillips som vill sälja sin nya tv som har ett nytt format - samma format som på bio (21:11 tror jag de är). Filmen visades endast på deras hemsida och i biosalonger runt om i världen - målgruppen filmnördar med pengar på banken. Den e genialisk
(den här vann 2009 men så jäkla bra att den vunnit 2010 också)
http://www.youtube.com/watch?v=X1GL-74tklw&feature=youtube_gdata_player

2010 vann den här kampanjen. De e en kampanj för Oasis nya platta, där man gick ut till olika gatumusikanter i new york o lärde dom låtar från den nya plattan o sedan fick dom spela upp låtarna på gatan innan skivan ens hade släppts. Briljant o kostnadseffektivt!
http://www.youtube.com/watch?v=D-_vOfOtlHo&feature=youtube_gdata_player

Som exempel på svensk prisbelönt reklam från 2010 har den här från riksgälden. Ni har garanterat sett den. Smart då många tror att detta faktiskt utspelade sig i 24karat som programmet hette. Jag kan till 100% garantera att detta inte hänt i verkligheten och inte heller några av de andra filmerna från riksgälden.
http://www.youtube.com/watch?v=skxgzSCwmy4&feature=youtube_gdata_player

Guldägget avgörs i april och Cannes lions avgörs som alltid under midsommarveckan. Nomineringarna släpps nu i mars och jag är med på några grejer som lämnats in - jag återkommer om något av mina bidrag blir nominerade (jag hoppas riktigt mycket på 2 av sakerna). Oavsett nominering är jag på plats under både guldägget och nere i Cannes under midsommarveckan. Ses vi där?

Har ni andra exempel på bra reklam så dela gärna med er!

Mer relevant reklam åt folket!
/John

Delikatessbutikernas förlovade land

Stor, större, störst. Den fjärde från vänster är storleken på dom som dom brukar spruta ut i Båstad under tennisveckan. 

Macarons.

Bordeaux var en positiv överraskning. Bilden jag hade av staden som är mest känd för sitt vin var allt annat än korrekt. Jag såg framför mig en liten, oplanerad men mysig, pittoresk stad med små vinbutiker, slitna kaféer, brasserier med rökande gubbar utanför och kanske nån gigantisk kyrka från typ 1276 f.kr. Så var det alltså inte. Bordeaux visade sig vara en stad som i mina ögon var väldigt lik Paris, eller i alla fall en mindre kopia av huvudstaden. Stora, pampiga, benvita byggnader lägst raka rena boulevarder, eleganta människor klädda genomgående i svart och grått och gallerier fyllda med kläder så dyra att ett plagg kostar mer än det kostar att förse en mindre afrikansk by med mat i tre och ett halvt år. Det som utmärkte sig mest var alla delikatessaffärer. Chokladaffärer, vinaffärer, ostaffärer, dessertaffärer, brödaffärer, köttaffärer, med andra ord; alla sorters affärer som i vanliga fall inryms i en enda mataffär.   

Choklad som tagit lång tid att forma. 

Känslan i Bordeaux är fullkomligt olik den på Rivieran. Trots att båda platserna känns lyxiga och exklusiva så är det helt annorlunda. Jämför man det med bilar så skulle man kunna säga att Rivieran är en splitterny, illröd Ferrari medan Bordeaux är en mörkgrön Aston-Martin från 1972. Extravagans på Rivieran, elegans i Bordeaux.

Automatiserad vinprovning.

Vi bodde som sagt hos en gammal vän till mig, Monsieur Guillemet, som jag träffade i San Francisco. Han var snäll och lånade ut sin lägenhet, visade oss runt i stan och tog oss till en trevlig skaldjurskrog.  Alla sällskap på skaldjurskrogen beställde gigantiska skaldjursplatåer, förutom vi, för vi såg precis den numera klassiska 90-tals skräckisen Se7en, där är en psykopatisk massmördare går lös och dödar folk som han anser begått dödssynder. Och en av dödssynderna är just frosseri. Frosseri är inte bra så vi beställde därför varsin lite mindre rätt från dagsmenyn. Sjukt gott och vi gjorde rätt val. Somliga straffar gud direkt och mycket riktigt fick en gubbe på restaurangen något slags anfall och kollapsade, antagligen på grund av en overdose protein från alla humrar, sniglar, ostron och krabbor. Ambulans med blåljus kom till undsättning och allt gick som tur var bra. Efter dramat så fortsatte resten av gästerna i sällskapet att äta trots att deras vän precis höll på att trilla av pinnen. Vilket man kan förstå, en skaldjursplatå kostar ju en enorm summa pengar, trots låg eurokurs. Guds meddelande gick inte riktigt fram, bättre att låta Brad Pitt och Morgan Freeman göra jobbet att hålla folk borta från synd. Seven laddas ner här. 

Sammanfattningsvis kan man säga att Bordeaux är en grym stad med trevliga människor, mycket att se och god mat och dryck. 

Lånad takvåning i Bordeaux

Vi är framme på roadtippens andra nattstopp, närmare bestämt Bordeaux. Eftersom man inte pallar skriva en blogg när man bor hemma hos en god vän man inte träffat på ett par år år så får det bli ett kort inlägg, mer kommer senare. Här är i alla fall lite bilder på takvåningen vi fått låna.

Road Trip

Introducing: Anator Von Dritt!

Efter mycket övertalning är det äntligen klart, Anator von Dritt (analytikern som jag skrivit om tidigare) har gått med på att gästblogga en gång i veckan! Det är många läsare som har efterfrågat lite inside information från finansvärldens platinumgråa korridorer och i min mening finns det ingen bättre än Anator för att fylla den rollen. 

Anator kan lättast beskrivas som finansvärldens svar på Jonas Wahlström, han med djuren på Skansen ni vet. Eller kort och gott som Gordon Gekko. En expert helt enkelt. Anator kommer att blogga om ekonomi i allmänhet och enda kravet han hade var att få förbli anonym, vilket jag självklart förstår med tanke på att det givetvis kan anses som lite oseriöst att blogga. Hur som helst, nedan är hans första inlägg.

Veckans Finans: Första inlägget

Den senaste tiden har bokhandlarna formligen svämmat över om böcker som handlar om hur du som löntagare ändå kan bli ekonomiskt oberoende. Vad innebär det då att vara ekonomiskt oberoende? Om man får tro vissa amerikanska tv-serier handlar det om en oändlig fascination över antal bilar, hus, swimmingpooler, flat-screens, kirurgiska ingrepp du gjort på din många år yngre fru, med mera, ad nauseum.

Om vi däremot tittar på begreppet ur ett någorlunda sunt perspektiv kan vi istället dekonstruera konceptet till finansiell frihet. Om du är ekonomiskt oberoende är du helt enkelt fri i dina vardaliga handlingar från behovet att generera en inkomst för att finansiera ditt vardagsliv. Det innebär att om du är en fullständigt asketisk person som njuter av ett stilla liv utan materiella saker, frånkopplad från konsumtionssamhället, kan du helt enkelt se till att få sparken, springa till socialen och låta håret växa fritt för att därefter starta en hippie-trumcirkel i bästa southpark anda! Har du som person extremt låga levnadskostnader är alltså ekonomiskt oberoende en enkel status att uppnå.

Men den asketiska livsstilen till trots så har de flesta normalt funtade människor har en vilja att kunna köpa vissa saker då och då och kanske aspirationer på att inte bara leva på andra människors bekostnad så då är frågan följande.

Hur uppnår jag ekonomiskt oberoende?

Sett till vilka levnadskostnader du som privatperson har kan du genom sparande och investerande uppnå ett läge där avkastningen på dina placeringar överstiger dina levnadskostnader och du därigenom blir ekonomiskt oberoende. Det är också därför jag kommer gästblogga här. Jag kommer genom mina inlägg diskutera ekonomi och investeringar. Förhoppningsvis kan vi komma till klarhet i hur vi bäst kan placera våra tillgångar, oavsett om dessa kommer från lön eller de är en slant som blivit över från våra diverse verksamheter och affärsprojekt. (den obligatoriska friskrivningen - Givetvis är grundansatsen att det är dina stålar och du gör vad du vill med dem. Mina inlägg speglar bara hur jag själv ser på saken.)

Trevlig läsning framöver,

Anator Von Dritt 

Carneval de Nice

Jag skrev tidigare att Nice är en död stad på vintern. Dock så livas den slumrande sommarstaden upp under ett par veckor i februari under karnevalsveckorna. Och helt plötsligt förstår man hur Nice kan vara på sommarn, eller man får i alla fall en liten försmak på hur det kommer att vara. Gatorna är fyllda med turister med I love Nice t-shirtar, bob dylan imiterande gatumusikanter och försäljare som säljer franska prylar som är Made in China. Det är allmänt smockat med folk överallt och särskilt här i gamla stan där vi bor eftersom gator och gränder är så trånga här.

Under själva karnevalståget går det till så här: Hela innerstan spärras av under några timmar på kvällen och det som annars brukar vara ett stort trist torg förvandlas till ett fullkomligt Bagdad. På torget har arrangörerna satt upp läktare men har man inte pengar till det så kan man stå på gatan som vi gjorde. Och det roliga med att stå på gatan var att man stod mitt bland alla ekipage. Det var inga avspärrningar eller ordningsvakter, alla gigantiska vagnar, uppblåsbara djur och och andra påhitt körde bara på och hoppades på att folk flyttar på sig. Eftersom dom flesta fransoser, unga som gamla, gick helt bananas och var upptagna med att spruta skumspray och kasta konfetti så blev det stundtals fullkomligt kaos när ekipagen skulle förbi. Hade det varit i Sverige hade man haft polis, avspärrningar och förbud mot att spruta skumspray i ansiktet på förarna av vagnarna, det har man inte i Frankrike. Visserligen kan det bero på att folk som bor söder om Ystad kan vara nyktra under en folkfest och ändå ha kul. Man såg inte en enda överförfriskad ungdom, inga slagsmål och inget som ens liknade ett öltält. Så hade det inte varit i Sverige...