I förra veckan fick jag en mycket trevlig introduktion av Charles men inkluderat i detta fick jag epitetet Gordon Gekko vilket jag vill opponera mig gentemot á det bestämdaste! Innan jag går vidare med mitt inlägg vill jag säga några väl valda om denne finansvalparnas hjälte. Denna nouveau riche LBO-klippare var en fiktion skapad av Stone för att exponera den kapitalmarknadens dehumaniserande klipparkultur och inte en förebild för framgångsrikt affärsmannaskap!
 |
| Michael Douglas som Gordon Gekko |
 |
| Warren Buffet |
Förra veckan vidrörde jag, i korta ordalag, hur vi - för att generera avkastning - placerar våra tillgångar i olika tillgångsslag. Förenklat kan man dela in dessa i cash, aktier, obligationer, fastigheter, olika typer av derivat, valutor, råvaror och metaller. Till stora delar är dessa avkastningsgenererande tillgångar (vilka i en låginflations- och lågräntemiljö har en tendens att generera värderingsbubblor men mer om det i ett annat inlägg). Idag tänkte jag diskutera aktier, både ur konceptuellt perspektiv men även ur investmentfilosofiskt.
Det första man skall ha i åtanke när man funderar på att ligga lång i aktier (dvs köpa för att äga under lång tid) är att en aktie är en del av ett faktiskt företag. För vissa låter det ungefär som att säga att himlen är blå, björnar skiter i skogen och att Saudiarabien inte står så högt i kurs hos feminister men med tanke på många marknadsaktörers agerande så är det ett faktum som många lätt glömmer av när man väljer att handla på rykten, tradingvolymer, etc.
Det är detta som skiljer fundamentalt styrda investeringar från momentum-drivna spekulationer. Att handla på momentum innebär helt enkelt att man agerar på signaler från marknaden och matchningen mellan köpare och säljare. Att priset på en aktie har stigit eller sjunkit enligt en viss formation eller kommit över si-eller-så gränsvärde gör att du som spekulant skall agera på ett visst sätt. Notera speciellt att jag titulerar dessa aktörer som spekulanter då det råder en påtaglig brist på faktiska studier som påvisar att detta är ett långsiktigt hållbart investeringsagerande. Teknisk analys och andra verktyg som momentumhandlare nyttjar må vara hjälpmedel i jakten på lägre anskaffningsvärden men det är knappast ett hållbart långsiktigt investeringskoncept.
Om vi istället undersöker traditionen att investera i företag baserat på fundamenta blir det genast betydligt intressantare. Förutom att det är sunt förnuft – vi skulle ju aldrig någonsin kunna tänka oss att köpa en hel verksamhet utan att undersöka den, så varför skulle vi köpa delar av dem – behöver vi bilda oss en egen uppfattning om vi köper något av värde. Vi skiljer således mellan pris och värde. Det var Oscar Wilde som sa att en cyniker vet priset på allt men inte värdet av något och det är precis detta som vi vill undvika när vi investerar i aktier. Detta för oss direkt in på de två olika filosofierna vilket skiljer fundamentala investerare åt, värde kontra tillväxt.
 |
| Oscar Wilde sa en gång "En cyniker vet priset på allt men inte värdet av något". |
Tillväxtsfilosofin, eller growth om man nu har anglofila inklinationer, mynnar ut i en jakt på företag vars framtida verksamhet förväntas utvecklas markant i positiv riktning. Som investerare jagar man således bolag vars utveckling förväntas fortsätta i positiv riktning med ökade intäkter, marginaler, resultat osv. Anta exempelvis att ett bolag förväntas dubbla sina resultat de närmsta sju åren. Om man vet detta är det inte så noga om man betalar 15 ggr årets resultat eller 40 ggr för om sju år så vet vi att vi, trots att vi betalat 40 ggr resultatet, har betalat mindre för aktierna än bolaget tjänar varje år. Det finns studier som visar att om du köper de mest snabbväxande bolaget, oavsett till vilken kurs, så överträffar du index med ca 11 procent enheter per år vilket är en fantastisk avkastning. Problemet är att detta de facto kräver förmågan att se in i framtiden och vi behöver inte gå särskilt långt tillbaka i tiden för att identifiera riktigt överskattade bolag vad gäller framtida potential, ex FramFab.
Detta styr oss istället in på fundamentala aktieinvesteringars heliga graal, Prometheus flamma, den stora Arcanum (de vises sten) eller annan lämplig liknelse för er klassiskt utbildade läsare; värdeinvestering. Som värde-investerare är du helt enkelt riktigt fokuserad på vad du betalar för det du köper. Som investerare är det första steget att värde det underliggande faktiska inneboende värdet i det företag du skall förvärva aktier i och om du värderar detta till ett lägre belopp än vad det skulle kosta dig att förvärva aktien är det helt enkelt inte ett lämpligt investeringsalternativ. Jakten på börslistorna går helt enkelt ut på att finna bolag som uppfyller de tre U:na (förlåt engelskan men översättningen är helt enkelt inte lika snygg); unloved, underowned and undervalued. Detta kan tyckas simplistiskt och enkelt men det är också ett rationellt sätt att hantera sitt kapital. Genom att mycket globalt kapital flyttas in i sektorer som anses ”sexiga” gör det att det finns ett säljtryck på andra områden med efterföljande effekt på priserna (tänk alla andra sektorer utom IT under 2000 eller kanske just Apple och Google under 2004) och genom att jaga dessa felprissättningar har du som investerare en möjlighet att köpa bra företag till ett bra pris. Skulle du exempelvis säga nej till att köpa en hundralapp för en femtiolapp?
 |
| Apples aktie mellan 2004 och 2007, en femtiolapp blir på två år två hundringar |
 |
| Googles aktie skjuter i höjden |
Hur står sig då värde- med tillväxtinvestering vad gäller avkastning? En New York-baserad forskningsgrupp som heter Bernstein publicerar en jämförelse av årlig avkastning uppnådd mellan fondförvaltare som säger sig följa de olika skolorna. Några generella urval ser du nedan:
Period Värde Tillväxt
1969-1979 8,2 % 4,5 %
1969-2004 12,3 % 10,5 %
1980-2004 14,2 % 13,3 %
Jag tycker resultaten talar för sig själv men då jag har en tendens att bli ganska långrandig när jag vidrör områden jag tycker om skall jag strax avsluta detta inlägg. Jag lämnar er med två boktips vilka är ”bibeln” för alla värdeinvesterare, vare sig de heter Buffett eller Tilson, och det är The Intelligent Investor och Security Analysis, båda skrivna av Benjamin Graham.
Må väl,
AvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar