Delikatessbutikernas förlovade land

Stor, större, störst. Den fjärde från vänster är storleken på dom som dom brukar spruta ut i Båstad under tennisveckan. 

Macarons.

Bordeaux var en positiv överraskning. Bilden jag hade av staden som är mest känd för sitt vin var allt annat än korrekt. Jag såg framför mig en liten, oplanerad men mysig, pittoresk stad med små vinbutiker, slitna kaféer, brasserier med rökande gubbar utanför och kanske nån gigantisk kyrka från typ 1276 f.kr. Så var det alltså inte. Bordeaux visade sig vara en stad som i mina ögon var väldigt lik Paris, eller i alla fall en mindre kopia av huvudstaden. Stora, pampiga, benvita byggnader lägst raka rena boulevarder, eleganta människor klädda genomgående i svart och grått och gallerier fyllda med kläder så dyra att ett plagg kostar mer än det kostar att förse en mindre afrikansk by med mat i tre och ett halvt år. Det som utmärkte sig mest var alla delikatessaffärer. Chokladaffärer, vinaffärer, ostaffärer, dessertaffärer, brödaffärer, köttaffärer, med andra ord; alla sorters affärer som i vanliga fall inryms i en enda mataffär.   

Choklad som tagit lång tid att forma. 

Känslan i Bordeaux är fullkomligt olik den på Rivieran. Trots att båda platserna känns lyxiga och exklusiva så är det helt annorlunda. Jämför man det med bilar så skulle man kunna säga att Rivieran är en splitterny, illröd Ferrari medan Bordeaux är en mörkgrön Aston-Martin från 1972. Extravagans på Rivieran, elegans i Bordeaux.

Automatiserad vinprovning.

Vi bodde som sagt hos en gammal vän till mig, Monsieur Guillemet, som jag träffade i San Francisco. Han var snäll och lånade ut sin lägenhet, visade oss runt i stan och tog oss till en trevlig skaldjurskrog.  Alla sällskap på skaldjurskrogen beställde gigantiska skaldjursplatåer, förutom vi, för vi såg precis den numera klassiska 90-tals skräckisen Se7en, där är en psykopatisk massmördare går lös och dödar folk som han anser begått dödssynder. Och en av dödssynderna är just frosseri. Frosseri är inte bra så vi beställde därför varsin lite mindre rätt från dagsmenyn. Sjukt gott och vi gjorde rätt val. Somliga straffar gud direkt och mycket riktigt fick en gubbe på restaurangen något slags anfall och kollapsade, antagligen på grund av en overdose protein från alla humrar, sniglar, ostron och krabbor. Ambulans med blåljus kom till undsättning och allt gick som tur var bra. Efter dramat så fortsatte resten av gästerna i sällskapet att äta trots att deras vän precis höll på att trilla av pinnen. Vilket man kan förstå, en skaldjursplatå kostar ju en enorm summa pengar, trots låg eurokurs. Guds meddelande gick inte riktigt fram, bättre att låta Brad Pitt och Morgan Freeman göra jobbet att hålla folk borta från synd. Seven laddas ner här. 

Sammanfattningsvis kan man säga att Bordeaux är en grym stad med trevliga människor, mycket att se och god mat och dryck.