Suck on this Gudrun Schyman

Idag har jag lagat mat, legat på knä och skurat golv och dessutom köpt blommor. På samma dag har min flickvän fixat tv-boxen och bjudit mig på hockey och öl. Könsrollerna är som bortblåsta. Jävligt 2011 om jag får säga det själv. Och antagligen helt otänkbart för typ 20 år sen. Och va fan ska man rösta på feministiskt initiativ och Gudrun Schyman för när det är så här? Jag tror det är dags för "Killar kan-partiet" snart med typ Peter Forsberg eller nån annan tafatt, snusande, stark man i spetsen så att killar slipper skura golv och sån skit. Laga mat är ju kul men skura golv är skitjobbigt, särskilt när man inte har en mopp och måste använda en trasa. Iofs så vill ju Sverigedemokraterna att vi ska gå tillbaka till 1800-talet så dom kanske redan fyller den platsen.

Hur som helst så lagade jag Boeuf Bourguignon och det blev riktigt gött. Köttgryta med andra ord men om du ska bjuda någon låter det mycket dyrare med Boeuf Bourguignon.

Vingårdar i Bordeaux - Made in China

Som många av er vet så har jag länge varit väldigt intresserad av Asien i allmänhet och Kina i synnerhet. Jag var övertygad redan 2005 om att Kina skulle dominera världen ett par decennier senare. Då sa alla, nej Charles, det kommer ta femtio år innan Kina går om USA, nej Charles, kineser bara kopierar, dom gör inget själva osv. osv. Men vad gör det när dom äger halva världen? Idag känns det som att Kina redan sprungit om oss, i alla fall ikapp oss.

För några dagar sen åkte jag bil genom vindistrikten i västra Frankrike. När man åker genom Bordeaux och läser lite om alla vingårdar blir detta väldigt uppenbart. Kineserna köper fler och fler gårdar och prestigeviner från Frankrike är därmed inte mer franska än en Volvo är svensk. Och detta är bara början, sanna mina ord, Kina har sedan länge en långsiktig plan på att bli masters of the universe. Här är 30-årsplanen som jag har fått den förklarad för mig av folk som är insatta i situationen. I klassisk kommunistanda är allt uppdelat i 10-årsplaner.

Designed by China. Made in France.

2010-2020
Här är vi nu, kineserna bygger sin ekonomi på export. Överskottet i handelsbalansen används till att hålla valutan nere jämfört med andra valutor och därmed blir alla prylar billigare i Kina än på annat håll. Den kinesiska befolkningen är fortfarande relativt fattig, i synnerhet så fort dom åker utomlands eftersom valutan är så svag. Allt är givetvis medveten taktik från myndigheterna. Och det är just det här USA klagar på så mycket just nu.

Hur länge orkar kineser jobbar för 3 kr timman?

2020-2030
När välståndet gått upp så mycket i Kina så att folk inte är beredda att jobba för 3 kr i timman ändrar man sakta men säkert strategi. Man låter valutan flyta fritt och helt plötsligt blir det mycket billigare för kineser att importera och åka utomlands. Eftersom västerländska företag har lärt kineserna att producera alla prylar så startar man egna fabriker i, ur kinesiskt perspektiv, låglöneländer som typ Bangladesh och Vietnam. Idag kostar en Big Mac meny typ 20 yuan i Kina vilket är ungefär lika mycket i kronor. Billigt som fan med andra ord. En kinesisk yuan är idag värd ungefär lika mycket som en krona. Om en Big Mac ska kosta lika mycket i både Sverige och Kina så borde alltså värdet på en yuan gå upp rejält. En yuan borde kosta tre kronor för att det ska vara "rätt". Då kostar en big mac 20 yuan i Kina vilket i svenska kronor blir typ 60 spänn.
Alltså, nu kan kineserna importera skiten som vi i Sverige importerar idag, typ foppatofflor, iPhones och ikeamöbler och fokusera på mer avancerade saker, typ bilar, rymdfärjor, läkemedel osv.

Massproduktion av skyskrapor i Shanghai.

2030- 2040
Kina har lite mer än tre tusen miljarder dollar på kontot. Alltså typ 20 000 000 000 000 kronor. När den kinesiska ekonomin går lite trögt och har svårt att öka mer så kan man alltid börja spendera lite. Kineserna kan alltså spendera några miljarder här och var och bygga nya vägar, sjukhus, skolor, universitet, stridshelikoptrar och attackubåtar. Om man tänker sig att Precis som vi i väst gör just nu, alltså det som kallas stimulanspaket, skillnaden är att vi lånar pengar från Kina för att göra det, kineserna gör det kontant.
För att sätta lite perspektiv på hur mycket pengar tre tusen miljarder dollar är så kan man översätta det i Öresundsbroar. Öresundsbron kostade ca 20 miljarder att bygga vilket innebär att Kina skulle kunna bygga tusen Öresundsbroar. Kina skulle alltså i teorin kunna bygga ihop Skåne med Danmark.

Lägg till det, att Kina har mer än dubbelt så många universitetsstudenter som USA. Dessutom pluggar kinesiska studenter, dom sitter inte framför facebook hela dagarna och skriver värdelösa bloggar.

Sist men inte minst det kanske allra viktigaste. Kineser vet att dom förr i tiden var mäktigast på planeten, i många hundra år dessutom. De senaste 200 åren har bara varit en liten svacka och nu är dom på väg att ta tillbaka sin ursprungliga plats. Det gör en stor skillnad för den nationella moralen.

Vissa säger att vi i EU måste enas för att vi ska kunna matcha Kina. Jag föreslår att vi börjar tänka på att vi i EU måste enas med USA för att kunna matcha Kina. Men även om vi gör det är vi ändå bara lite mer än hälften av Kinas befolkning.

Veckans Finans: Aktier

I förra veckan fick jag en mycket trevlig introduktion av Charles men inkluderat i detta fick jag epitetet Gordon Gekko vilket jag vill opponera mig gentemot á det bestämdaste! Innan jag går vidare med mitt inlägg vill jag säga några väl valda om denne finansvalparnas hjälte. Denna nouveau riche LBO-klippare var en fiktion skapad av Stone för att exponera den kapitalmarknadens dehumaniserande klipparkultur och inte en förebild för framgångsrikt affärsmannaskap!

Michael Douglas som Gordon Gekko

Det var istället en av mina hjältar, Warren Buffett, som sa att ditt rykte är din viktigaste affärstillgång och det tar en livstid att bygga den men bara 15 minuter att förstöra. Att slakta pensionsfonder efter insiderstyrt förvärv är knappast något som bidrar till vare sig ett gott rykte eller en god natts sömn. Jag skulle vara betydligt gladare om studenter på väg in i finansbranschen idoliserade Buffett och andra finansstjärnor/superfilantroper som Julian Robertsson, Peter Lynch, Soros, med mera.

Warren Buffet

Nog om detta!

Förra veckan vidrörde jag, i korta ordalag, hur vi - för att generera avkastning - placerar våra tillgångar i olika tillgångsslag. Förenklat kan man dela in dessa i cash, aktier, obligationer, fastigheter, olika typer av derivat, valutor, råvaror och metaller. Till stora delar är dessa avkastningsgenererande tillgångar (vilka i en låginflations- och lågräntemiljö har en tendens att generera värderingsbubblor men mer om det i ett annat inlägg). Idag tänkte jag diskutera aktier, både ur konceptuellt perspektiv men även ur investmentfilosofiskt.

Det första man skall ha i åtanke när man funderar på att ligga lång i aktier (dvs köpa för att äga under lång tid) är att en aktie är en del av ett faktiskt företag. För vissa låter det ungefär som att säga att himlen är blå, björnar skiter i skogen och att Saudiarabien inte står så högt i kurs hos feminister men med tanke på många marknadsaktörers agerande så är det ett faktum som många lätt glömmer av när man väljer att handla på rykten, tradingvolymer, etc. 


Det är detta som skiljer fundamentalt styrda investeringar från momentum-drivna spekulationer. Att handla på momentum innebär helt enkelt att man agerar på signaler från marknaden och matchningen mellan köpare och säljare. Att priset på en aktie har stigit eller sjunkit enligt en viss formation eller kommit över si-eller-så gränsvärde gör att du som spekulant skall agera på ett visst sätt. Notera speciellt att jag titulerar dessa aktörer som spekulanter då det råder en påtaglig brist på faktiska studier som påvisar att detta är ett långsiktigt hållbart investeringsagerande. Teknisk analys och andra verktyg som momentumhandlare nyttjar må vara hjälpmedel i jakten på lägre anskaffningsvärden men det är knappast ett hållbart långsiktigt investeringskoncept.

Om vi istället undersöker traditionen att investera i företag baserat på fundamenta blir det genast betydligt intressantare. Förutom att det är sunt förnuft – vi skulle ju aldrig någonsin kunna tänka oss att köpa en hel verksamhet utan att undersöka den, så varför skulle vi köpa delar av dem – behöver vi bilda oss en egen uppfattning om vi köper något av värde. Vi skiljer således mellan pris och värde. Det var Oscar Wilde som sa att en cyniker vet priset på allt men inte värdet av något och det är precis detta som vi vill undvika när vi investerar i aktier. Detta för oss direkt in på de två olika filosofierna vilket skiljer fundamentala investerare åt, värde kontra tillväxt.

Oscar Wilde sa en gång "En cyniker vet priset på allt men inte värdet av något".

Tillväxtsfilosofin, eller growth om man nu har anglofila inklinationer, mynnar ut i en jakt på företag vars framtida verksamhet förväntas utvecklas markant i positiv riktning. Som investerare jagar man således bolag vars utveckling förväntas fortsätta i positiv riktning med ökade intäkter, marginaler, resultat osv. Anta exempelvis att ett bolag förväntas dubbla sina resultat de närmsta sju åren. Om man vet detta är det inte så noga om man betalar 15 ggr årets resultat eller 40 ggr för om sju år så vet vi att vi, trots att vi betalat 40 ggr resultatet, har betalat mindre för aktierna än bolaget tjänar varje år. Det finns studier som visar att om du köper de mest snabbväxande bolaget, oavsett till vilken kurs, så överträffar du index med ca 11 procent enheter per år vilket är en fantastisk avkastning. Problemet är att detta de facto kräver förmågan att se in i framtiden och vi behöver inte gå särskilt långt tillbaka i tiden för att identifiera riktigt överskattade bolag vad gäller framtida potential, ex FramFab.



Detta styr oss istället in på fundamentala aktieinvesteringars heliga graal, Prometheus flamma, den stora Arcanum (de vises sten) eller annan lämplig liknelse för er klassiskt utbildade läsare; värdeinvestering. Som värde-investerare är du helt enkelt riktigt fokuserad på vad du betalar för det du köper. Som investerare är det första steget att värde det underliggande faktiska inneboende värdet i det företag du skall förvärva aktier i och om du värderar detta till ett lägre belopp än vad det skulle kosta dig att förvärva aktien är det helt enkelt inte ett lämpligt investeringsalternativ. Jakten på börslistorna går helt enkelt ut på att finna bolag som uppfyller de tre U:na (förlåt engelskan men översättningen är helt enkelt inte lika snygg); unloved, underowned and undervalued. Detta kan tyckas simplistiskt och enkelt men det är också ett rationellt sätt att hantera sitt kapital. Genom att mycket globalt kapital flyttas in i sektorer som anses ”sexiga” gör det att det finns ett säljtryck på andra områden med efterföljande effekt på priserna (tänk alla andra sektorer utom IT under 2000 eller kanske just Apple och Google under 2004) och genom att jaga dessa felprissättningar har du som investerare en möjlighet att köpa bra företag till ett bra pris. Skulle du exempelvis säga nej till att köpa en hundralapp för en femtiolapp?

Apples aktie mellan 2004 och 2007, en femtiolapp blir på två år två hundringar

Googles aktie skjuter i höjden

Hur står sig då värde- med tillväxtinvestering vad gäller avkastning? En New York-baserad forskningsgrupp som heter Bernstein publicerar en jämförelse av årlig avkastning uppnådd mellan fondförvaltare som säger sig följa de olika skolorna. Några generella urval ser du nedan:

Period            Värde        Tillväxt
1969-1979      8,2 %           4,5 %
1969-2004    12,3 %         10,5 %
1980-2004    14,2 %         13,3 %

Jag tycker resultaten talar för sig själv men då jag har en tendens att bli ganska långrandig när jag vidrör områden jag tycker om skall jag strax avsluta detta inlägg. Jag lämnar er med två boktips vilka är ”bibeln” för alla värdeinvesterare, vare sig de heter Buffett eller Tilson, och det är The Intelligent Investor och Security Analysis, båda skrivna av Benjamin Graham.

Må väl,
AvD

Den riktiga Medeltidens Värld

Om fransmännen kunde slänga upp det här för 1000 år sen så borde väl Götene kommun kunna bräcka det idag.
Eller var 100 miljoner kronor inte tillräckligt?

Första dagen på roadtripen tillägnades medeltidens underbara värld. Alltså inte Götene Kommuns kontroversiella projekt för att locka mer turister till Kinnekulle, utan världens, enligt många, bäst bevarade medeltida stad, Carcassonne i Languedoc. Själv är jag ganska trött på allt vad medeltiden heter, jag freakade som många andra på riddare och svärd och stridsyxor och sånt när jag var typ tolv, men avstickaren till staden var ändå mödan värd.

Vi tog in på ett hotell som såg ut typ som värdshuset "The Prancing Pony"som Frodo och dom andra hobbitsarna tar in på i Sagan om Ringen. Hotell Donjon var väldigt charmigt och det visade sig att dom dessutom hade en restaurang rekommenderad av guide michelin i huset bredvid. På kvällen åt vi den lokala specialiteten Cassoulet, en gryta bestående av vita bönor och nästan vad som helst typ korv, fläsk, biff, anka osv osv. Smakade mest som något kusinerna på andra sidan kanalen skulle kunna koka ihop och inget vidare värst imponerande för en region som skryter om att vara kokkonstens högborg. Och inte ens en michelinkrog lyckades med att piffa till den.

Gästblogg: Mer relevant reklam till folket!

Hej på er alla,
Jag har fått de hedersamma uppdraget att gästblogga på Charles de Figards up-and-coming blogg. Jag kommer förhoppningsvis skriva lite då och då, (om Charles tillåter det), när de händer något nämnvärt att skriva om. Mina inlägg kommer främst handla om kommunikation, reklam och markadsföring eftersom de är i den världen jag jobbar och har jobbat med de i snart 7år (vilket är helt sjukt i sig) men kanske någon gång kommer jag skriva om något annat... Typ Arsenal. 

Som mitt första inlägg i denna blogg känns de tvunget att bjuda på något med koppling till franska rivieran. Nämligen världens bästa reklam. Cannes Lions är världens största reklamtävling där branschen själva utnämner den bästa reklamen som gjorts förgående år. Självklart är reklam subjektivt men detta är vad branschen själva tycker. Ska även bjuda på något ifrån Sveriges egna reklamtävling guldägget.

Först ut har vi phillips som vill sälja sin nya tv som har ett nytt format - samma format som på bio (21:11 tror jag de är). Filmen visades endast på deras hemsida och i biosalonger runt om i världen - målgruppen filmnördar med pengar på banken. Den e genialisk
(den här vann 2009 men så jäkla bra att den vunnit 2010 också)
http://www.youtube.com/watch?v=X1GL-74tklw&feature=youtube_gdata_player

2010 vann den här kampanjen. De e en kampanj för Oasis nya platta, där man gick ut till olika gatumusikanter i new york o lärde dom låtar från den nya plattan o sedan fick dom spela upp låtarna på gatan innan skivan ens hade släppts. Briljant o kostnadseffektivt!
http://www.youtube.com/watch?v=D-_vOfOtlHo&feature=youtube_gdata_player

Som exempel på svensk prisbelönt reklam från 2010 har den här från riksgälden. Ni har garanterat sett den. Smart då många tror att detta faktiskt utspelade sig i 24karat som programmet hette. Jag kan till 100% garantera att detta inte hänt i verkligheten och inte heller några av de andra filmerna från riksgälden.
http://www.youtube.com/watch?v=skxgzSCwmy4&feature=youtube_gdata_player

Guldägget avgörs i april och Cannes lions avgörs som alltid under midsommarveckan. Nomineringarna släpps nu i mars och jag är med på några grejer som lämnats in - jag återkommer om något av mina bidrag blir nominerade (jag hoppas riktigt mycket på 2 av sakerna). Oavsett nominering är jag på plats under både guldägget och nere i Cannes under midsommarveckan. Ses vi där?

Har ni andra exempel på bra reklam så dela gärna med er!

Mer relevant reklam åt folket!
/John

Delikatessbutikernas förlovade land

Stor, större, störst. Den fjärde från vänster är storleken på dom som dom brukar spruta ut i Båstad under tennisveckan. 

Macarons.

Bordeaux var en positiv överraskning. Bilden jag hade av staden som är mest känd för sitt vin var allt annat än korrekt. Jag såg framför mig en liten, oplanerad men mysig, pittoresk stad med små vinbutiker, slitna kaféer, brasserier med rökande gubbar utanför och kanske nån gigantisk kyrka från typ 1276 f.kr. Så var det alltså inte. Bordeaux visade sig vara en stad som i mina ögon var väldigt lik Paris, eller i alla fall en mindre kopia av huvudstaden. Stora, pampiga, benvita byggnader lägst raka rena boulevarder, eleganta människor klädda genomgående i svart och grått och gallerier fyllda med kläder så dyra att ett plagg kostar mer än det kostar att förse en mindre afrikansk by med mat i tre och ett halvt år. Det som utmärkte sig mest var alla delikatessaffärer. Chokladaffärer, vinaffärer, ostaffärer, dessertaffärer, brödaffärer, köttaffärer, med andra ord; alla sorters affärer som i vanliga fall inryms i en enda mataffär.   

Choklad som tagit lång tid att forma. 

Känslan i Bordeaux är fullkomligt olik den på Rivieran. Trots att båda platserna känns lyxiga och exklusiva så är det helt annorlunda. Jämför man det med bilar så skulle man kunna säga att Rivieran är en splitterny, illröd Ferrari medan Bordeaux är en mörkgrön Aston-Martin från 1972. Extravagans på Rivieran, elegans i Bordeaux.

Automatiserad vinprovning.

Vi bodde som sagt hos en gammal vän till mig, Monsieur Guillemet, som jag träffade i San Francisco. Han var snäll och lånade ut sin lägenhet, visade oss runt i stan och tog oss till en trevlig skaldjurskrog.  Alla sällskap på skaldjurskrogen beställde gigantiska skaldjursplatåer, förutom vi, för vi såg precis den numera klassiska 90-tals skräckisen Se7en, där är en psykopatisk massmördare går lös och dödar folk som han anser begått dödssynder. Och en av dödssynderna är just frosseri. Frosseri är inte bra så vi beställde därför varsin lite mindre rätt från dagsmenyn. Sjukt gott och vi gjorde rätt val. Somliga straffar gud direkt och mycket riktigt fick en gubbe på restaurangen något slags anfall och kollapsade, antagligen på grund av en overdose protein från alla humrar, sniglar, ostron och krabbor. Ambulans med blåljus kom till undsättning och allt gick som tur var bra. Efter dramat så fortsatte resten av gästerna i sällskapet att äta trots att deras vän precis höll på att trilla av pinnen. Vilket man kan förstå, en skaldjursplatå kostar ju en enorm summa pengar, trots låg eurokurs. Guds meddelande gick inte riktigt fram, bättre att låta Brad Pitt och Morgan Freeman göra jobbet att hålla folk borta från synd. Seven laddas ner här. 

Sammanfattningsvis kan man säga att Bordeaux är en grym stad med trevliga människor, mycket att se och god mat och dryck. 

Lånad takvåning i Bordeaux

Vi är framme på roadtippens andra nattstopp, närmare bestämt Bordeaux. Eftersom man inte pallar skriva en blogg när man bor hemma hos en god vän man inte träffat på ett par år år så får det bli ett kort inlägg, mer kommer senare. Här är i alla fall lite bilder på takvåningen vi fått låna.

Road Trip

Introducing: Anator Von Dritt!

Efter mycket övertalning är det äntligen klart, Anator von Dritt (analytikern som jag skrivit om tidigare) har gått med på att gästblogga en gång i veckan! Det är många läsare som har efterfrågat lite inside information från finansvärldens platinumgråa korridorer och i min mening finns det ingen bättre än Anator för att fylla den rollen. 

Anator kan lättast beskrivas som finansvärldens svar på Jonas Wahlström, han med djuren på Skansen ni vet. Eller kort och gott som Gordon Gekko. En expert helt enkelt. Anator kommer att blogga om ekonomi i allmänhet och enda kravet han hade var att få förbli anonym, vilket jag självklart förstår med tanke på att det givetvis kan anses som lite oseriöst att blogga. Hur som helst, nedan är hans första inlägg.

Veckans Finans: Första inlägget

Den senaste tiden har bokhandlarna formligen svämmat över om böcker som handlar om hur du som löntagare ändå kan bli ekonomiskt oberoende. Vad innebär det då att vara ekonomiskt oberoende? Om man får tro vissa amerikanska tv-serier handlar det om en oändlig fascination över antal bilar, hus, swimmingpooler, flat-screens, kirurgiska ingrepp du gjort på din många år yngre fru, med mera, ad nauseum.

Om vi däremot tittar på begreppet ur ett någorlunda sunt perspektiv kan vi istället dekonstruera konceptet till finansiell frihet. Om du är ekonomiskt oberoende är du helt enkelt fri i dina vardaliga handlingar från behovet att generera en inkomst för att finansiera ditt vardagsliv. Det innebär att om du är en fullständigt asketisk person som njuter av ett stilla liv utan materiella saker, frånkopplad från konsumtionssamhället, kan du helt enkelt se till att få sparken, springa till socialen och låta håret växa fritt för att därefter starta en hippie-trumcirkel i bästa southpark anda! Har du som person extremt låga levnadskostnader är alltså ekonomiskt oberoende en enkel status att uppnå.

Men den asketiska livsstilen till trots så har de flesta normalt funtade människor har en vilja att kunna köpa vissa saker då och då och kanske aspirationer på att inte bara leva på andra människors bekostnad så då är frågan följande.

Hur uppnår jag ekonomiskt oberoende?

Sett till vilka levnadskostnader du som privatperson har kan du genom sparande och investerande uppnå ett läge där avkastningen på dina placeringar överstiger dina levnadskostnader och du därigenom blir ekonomiskt oberoende. Det är också därför jag kommer gästblogga här. Jag kommer genom mina inlägg diskutera ekonomi och investeringar. Förhoppningsvis kan vi komma till klarhet i hur vi bäst kan placera våra tillgångar, oavsett om dessa kommer från lön eller de är en slant som blivit över från våra diverse verksamheter och affärsprojekt. (den obligatoriska friskrivningen - Givetvis är grundansatsen att det är dina stålar och du gör vad du vill med dem. Mina inlägg speglar bara hur jag själv ser på saken.)

Trevlig läsning framöver,

Anator Von Dritt 

Carneval de Nice

Jag skrev tidigare att Nice är en död stad på vintern. Dock så livas den slumrande sommarstaden upp under ett par veckor i februari under karnevalsveckorna. Och helt plötsligt förstår man hur Nice kan vara på sommarn, eller man får i alla fall en liten försmak på hur det kommer att vara. Gatorna är fyllda med turister med I love Nice t-shirtar, bob dylan imiterande gatumusikanter och försäljare som säljer franska prylar som är Made in China. Det är allmänt smockat med folk överallt och särskilt här i gamla stan där vi bor eftersom gator och gränder är så trånga här.

Under själva karnevalståget går det till så här: Hela innerstan spärras av under några timmar på kvällen och det som annars brukar vara ett stort trist torg förvandlas till ett fullkomligt Bagdad. På torget har arrangörerna satt upp läktare men har man inte pengar till det så kan man stå på gatan som vi gjorde. Och det roliga med att stå på gatan var att man stod mitt bland alla ekipage. Det var inga avspärrningar eller ordningsvakter, alla gigantiska vagnar, uppblåsbara djur och och andra påhitt körde bara på och hoppades på att folk flyttar på sig. Eftersom dom flesta fransoser, unga som gamla, gick helt bananas och var upptagna med att spruta skumspray och kasta konfetti så blev det stundtals fullkomligt kaos när ekipagen skulle förbi. Hade det varit i Sverige hade man haft polis, avspärrningar och förbud mot att spruta skumspray i ansiktet på förarna av vagnarna, det har man inte i Frankrike. Visserligen kan det bero på att folk som bor söder om Ystad kan vara nyktra under en folkfest och ändå ha kul. Man såg inte en enda överförfriskad ungdom, inga slagsmål och inget som ens liknade ett öltält. Så hade det inte varit i Sverige...

Kycklingbenen fick sig en omgång i Gressoney

Efter en vecka i vad som kallas Alpernas mest underskattade skidort så värker det i låren. Nybörjare som man är på skidor så är det ju faktiskt inte så konstigt. Musklerna man använder när man åker bräda och skidor är ju faktiskt helt annorlunda. Att jag dessutom knappt har idrottat på ett år gör inte saken bättre. Kycklingbenen fick vad dom tålde helt enkelt.

Vädret var väldigt blandat men i rätt ordning. Först kallt, sen snö, sen sol. Och det kom tillräckligt med snö för att åka offpist och därmed var min offpist-oskuld på skidor tagen. Det gick förvånansvärt bra att åka puder på skidor även om jag inte orkade mer än max tio svängar innan knäna gav vika. 

 

Köptips!

Min bror är just hemkommen från Miami och som vanligt ligger amerikanarna i framkant när det kommer till trender och sånt. Det här är det bästa jag sett på länge. Vem vill inte ha ett sånt här?

La Banque

Idag mailade jag min finansprofessor i London, Elias Boukrami, för att få tips om var man kan hitta källor på franska om krisen i Grekland eftersom vi ska skriva ett arbete om det i Economie International. Elias Boukrami är fransman men ursprungligen från Algeriet och älskar optioner, swaps och futures lika mycket som Charlie Sheen älskar alkohol och kokain. Professor Boukrami är lite av en idol för mig kan man säga, han skiter fullständigt i om nån inte förstår vad han säger, han kör på och hoppas på det bästa. Förstår inte eleverna så är eleverna korkade är ungefär hans uppfattning. Dessutom så föreläser han också för doktorander i Financial Risk Management och har därför väldigt svårt att lägga nivån på en nivå där vi är, med andra ord nybörjarnivå. Resultatet av hans kurser är att man lär sig extremt mycket om man lyckas hänga med i hans tempo och läser de 1000 sidor kompakt finanslitteratur i veckan han rekommenderar, eller, inte lär sig ett jävla skit. Här är ett litet klipp jag har filmat när han kommer igång och börjar prata om det han gillar mest av allt i hela världen, nämligen: handel med exotiska derivat.

Boken Professor Boukrami rekommenderade är i alla fall La Banque och handlar om hur investmentbanken Goldman Sachs styr världen. Till exempel hur dom hjälpte Grekland gömma sina skulder och bli accepterade in i Euron, hur dom blev ännu mäktigare efter finanskrisen, hur dom har att göra med oljeläckan i Mexikanska golfen, Eurokrisen, kinesernas köp av Volvo osv. osv. Kort och gott, hur en bank kan vara jokern i alla nyheter i affärsvärlden och mer eller mindre styra världen. Och hur dom lyckas att alltid tjäna pengar på alla hemskheter.

Gittaro della Italiano

Jag försöker lära mig spela gitarr och det är precis så svårt som man tror att det är. Det som gör att jag håller modet uppe är inspirationen från min italienska vän Cesare. Han kommer med tips på tekniker och låtar som är bra och roliga att spela. Däremot får ofta hans klipp motsatt effekt för motivationen. Att bli så här bra känns ganska hopplöst och krävs mer än bara envishet.

Tourette. En by och ett syndrom.

I helgen gjordes en utflykt till Tourette. Tourette är en mysig liten medeltidsby uppe i bergen norr om Nice. Förutom sina väldigt vackra kullerstensgator och tusenåriga byggnader är Tourette mest känt för en psykolog som kom just härifrån. Eftersom psykologen var så stolt över sin hemort bestämde han sig för att döpa syndromet han upptäckte efter den, nämligen Tourettes syndrom. För er som inte vet vad Tourettes är så har South Park gjort en väldigt målande skildring av vad det innebär.

Nerdpatrol

På torsdagar har vi lektion i franska i fyra och en halv timmar i sträck. Det blir ganska segt efter några minuter men som tur är vetter fönstren mot landningsbanorna på flygplatsen vilket innebär att man alltid kan roa sig med att kolla på flygplanen som lyfter och landar. Jag och den tyska utebytesstudenten Jonas roar oss därför med att försöka lära oss alla olika sorters flygplanstyper typ Airbus, Boeing, Autonov, Embraer, Saab, Cessna osv.  Genom att kolla på flygplatsens hemsida vilka flygplan som lyfter och landar kan man förutom att se var dom ska och vilket flygbolag det är, också se vad det är för flygmaskin. Efter ett  par timmar lär man sig se skillnad på Airbus och Boeing och efter några lektioner ser man skillnad på deras modeller. Vi har ganska många franskalektioner kvar innan vi ser skillnad på en SAAB och en Autonov tror jag.

La cuisine de la France

Caille Italienne. Vaktel med inlagt rödkål, clementin, bränt kaffe och aprikossås. Ca 15 kalorier. 65€. 

Americain Speciale, trippel cheeseburgare i en baguette med pommes frites och ketchup och majonäs. Ca 6 miljarder kalorier.  2.10€

Jag är en av dom som gått på att fransmän mer eller mindre uteslutande äter god mat och dricker gott vin. Så är det inte och tro aldrig på det igen vad dom än försöker lura i er. Visst finns väldens bästa restauranger här men vardagsmaten är långt ifrån så fancy som man kan tro. Fransmän äter precis som alla andra skräpmat och alla snabbmatskedjor som McDonalds och Subway finns representerade. Jag tror att fransmän äter mest baguette på vardagarna. Och dricker kaffe och billigt vin. Sen på helgen ska det festas till lite och då tar man igen för hela veckan och lägger allt krut på fredag-lördag. Och då går man till en Michelinrestaurang. Mer uppdateringar på fenomenet Michelin kommer inom kort.

Pizza Vesuvio avec Carbonara. Kaloribomb. 

Fransmän gillar ost. Kampanj på McDonalds.

Negresco - Anators val

I helgen hade jag några polare på besök, bland annat barndomskamraten Anator Von Dritt. Anator är i Nice för att göra en undersökning av fastighetsmarknaden på Rivieran eftersom han inom kort tillträder en tjänst som konsult inom fastighetsinvesteringar. Anator förenar nytta med nöje helt enkelt.

Anator tog in på Hotel Negresco som är inhyst i den antagligen mest kända byggnaden i Nice. Negresco har alltid varit valet för inresande kändisar och politiker. Hotellet har precis renoverats och det verkar som om arkitekten var ryss. I klassiskt ryskt manér har man med guldbadkar, hiss i sammet och modern konst varvat med plasmaskärmar lyckats förstöra detta klassiska hotell från 1912.